Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.

   Jag kan känna den lätta vinden nudda min hud.

   Kylan är minimal.

   Bredvid mig står kvinnan jag älskar. Hon är osynlig här uppe, men jag kan känna hennes närvaro. Det är som en eld, värmen centrerad runt omkring.

   Jag hör ljud långt där borta. Ljud av förödelse och panik.

   Allting blir svart.

   Igen.

   En storm blåser upp, och sedan är det över mig.

   Jag sjunker ner mot sextio.

   Femtio.

   Fyrtio...

   ... Och slutligen är jag nere på noll.

   Jag ser en TV visa film utan censur, den visar om alltings underbara paradoxer, om alltings galenskap, om alltings underbara galenskap. Jag ser världen där inne, precis som jag vill ha den serverad.

   Jag ser världen som jag älskar den.

   Som den älskar mig.

 

Minna

21 maj 2008 22:23

Detta gav mig rysningar. Tack för det! :)

http://minnareten.blogspot.com

 

Magnus

22 maj 2008 15:23

Minna: Varsågod!

http://thorn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  kilometer av orörd hud så len så onåbar   och utflödet sedan av allt den födde   du vajade deltaslö på ängen   som fingrar på min rygg ...