Uppsala City, 080509

Ibland blir allting så uppenbart. Som att det här landet är som en avlång istunga, tungt nedkyld av ångest i olika doseringar och färger. Åtminstone större delen av året. Landet långt där uppe i norr.

   Hur ska man annars förklara den förvandling som sker i maj månad? Var kommer alla människor ifrån? Vad kommer sig alla leenden av? Vem har lagt ut de hoppfulla vibrationerna som ockuperar våra gator och torg?

   Det är ju så HÄR det ska får vara. Året om.

   Vad har vi gjort för ont egentligen?  

 

Rosa

14 maj 2008 16:40

Vi är i ide så kommer ljust och med den solen/värmen då blommar vi upp. Ser varandra. Tar på oss ljusa kläder. Några får färg. Vi blomstrar. Det är så underbart.

http://blogg.aftonbladet.se/150

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...