det var så lite som fattades

en fråga om ett fåtal centimetrar

men du nådde inte ända fram

du föll återigen tillbaka

som en nedsläckt stjärna i rymden

i en film om ljuset och livet

det var då allting brast för dig

du övergick från regnbåge till svart

ångesten och hatet blandades samman

till en letal drog

... och som dina armar sög i sig

det formaterade om din själ

till slut återstod bara svart sot

och ett arkebuserat rop på hjälp

morgonsolen strippade av stadens skuggor

husen gick från svart till mosaik

.. och himlen sedan

kall som stål

därinne tog jag fäste på dina ögon

och sög in så djupt

jag bad dig topprida min själ

och visa mig vägen ut

Det var den där morgonen

när jag landade

under trädet

Den ena vingen låg över

min vänstra axel

helt ur led

Du kom springande över ängen

viftandes med armarna

och händerna

- Du kan inte vara klok! skrek du

och dina kinder sen..

heta som eld

Hon frågade varför och hur

om det bara var för

hennes skull

Men jag sa att det här

var för ingens skull

"bara en möjlighet att göra en vacker tavla"

ser en film i det tomma snöfallet

så flyktigt så lätt

därinne pågår en kamp

för att få allt på fötter

för att få allt att fungera igen

det är deformerade linjer

suddiga avtryck

allt är så fullständigt osannolikt

att det bara måste ha sin grund

i verkligheten

Det händer ibland att jag bara slungar ut en mening

låter den ligga kvar ett par sekunder och rulla ut

liksom känner på den när den är till att landa

och sedan ger jag den ny energi nytt liv

bygger på med bokstäver på nya vägar

låter den brodera ut sig till mosaik

växa ut till bilder och teater

bli en staty på egna ben

det känns i kroppen

i mina sinnen

när allt är

klart

Det känns som om jag bara går runt och skördar

de bästa druvorna den bästa sorten

Jag behöver inte ens arbeta för att få det att bli

det kommer till mig lätt och elegant

Energiflödet är detsamma

konstant nivå 10

Jag sorterar inte längre vägarna ut

Allting är öppet

Det var någon gång i slutet av mars

när dagarna och nätterna

var lika långa

Du öppnade upp och bjöd in

därinne hördes ljud

Toner i formationer

Men jag tackade nej

jag var på väg

åt andra

hållet

Än idag funderar jag på

hur det såg ut

därinne

Nedanför väggar av snö

under skyltar

med elektronik

Levererade du allt som

folk bad om