morgonsolen strippade av stadens skuggor

husen gick från svart till mosaik

.. och himlen sedan

kall som stål

därinne tog jag fäste på dina ögon

och sög in så djupt

jag bad dig topprida min själ

och visa mig vägen ut

 

Madonnan

28 februari 2008 19:12

Som vanligt funderar jag över betydelsen, spännande att inte veta!

:)

 

Vicke

29 februari 2008 14:56

Fin dikt, hoppas att du får en trevlig helg nu
Vicke

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?ar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...