Sitter här igen med en kopp becksvart kaffe. Precis som för ett år sedan. Precis som för två år sedan. Precis som alltid, men inte riktigt.

   Jag vet inte, men det vilar någon form av magi över ett nytt år, många vill förneka detta (även jag själv) men det är någonting med människors sätt att ta sig an nya möjligheter när 31 december vältrar över till 1 januari, att bemästra de där nya möjligheterna och sopa bort all smuts från de senaste 12 månaderna, skjuta sig själv ur startblocken mot något bättre, något större, något vitalare! Och varför ta av dem, oss, denna känsla av anpassad magi för stunden?

   Men vad ser jag framför mig idag, vi är inne på årets tredje dag, magin börjar så sakteliga falna. Jag skjöts också ur startblocken men landade snabbt, det hann inte gå mer än ett par timmar, sedan satt man återigen i den trygga stolen från vilken man går till sitt jobb och tjänar för lite pengar, från vilken man handlar och lagar mat, från vilken man utför allt det som förväntas av en familjefar som i sommar fyller 38 år, alltså inte 40 som några vill påskina, 38 år punkt, det är en jävla skillnad mot att fylla 40 år, hur som, jag sitter i den där stolen nu och faktum är att jag trivs, jag vet vad ett nytt år innebär, jag kommer att briljera åtminstone 10 av årets 12 månader, det kommer hända en hel del grejer. Det är inte annat än att det är gott att leva.

   Och de här tankarna hade jag redan innan tolvslaget. De har flyttat in hos mig. Året om. Ett stänk av magi.

   Tänk om vi bara kunde få lite snö också.