Sitter och tittar på Grammisgalan. Kent blir årets grupp, får pris för årets platta. Idag. 2008. Jag förstår att Kent har en sektliknande skara fans som spränger sina föräldrars telefonkonton, men hur kan detta vara möjligt en bit in på tjugohundratalet?

Mig veterligen finns inget band som så fullständigt kört fast, som blivit så omöjligt ointressanta, rent ut sagt dåliga och patetiska i allt sitt överspelade "svårmod".

Och det retar upp mig något så oerhört. Och just detta faktum, att det faktiskt retar upp mig, retar upp mig än mera. Där har Kent lyckats, inget snack om saken. Grattis grabbar.

Förövrigt anser jag att Thåström borde få en grammis varje morgon när han slår upp ögonen och vaknar. I evig tid.