Gick genom vattenvåt januarikväll i går. När jag kommer gående längs med Krongatan har jag ett par framför mig som vandrar hand i hand, kvinnan till höger och mannen till vänster.

Och det slog mig hur kvinnan liksom sjöng sig fram över gatan, det var som om noter singlades ut och bar henne framåt. Man skulle kunna beskriva det i toner; hållningen, gången, hela rörelsemönstret.

Och bredvid henne mannen.. Som om ett gammalt stålverk hade fått mänskliga ben; buller, brak, kantigt, motvalls, oljud, fult och osynkat.

Det som vid en första anblick såg ganska likartat ut visade sig vara mil av skillnader i små detaljer.

Och jag kan säga er att den där sången lättade upp i januariregnet. Det var som en egen liten grammisgala där i dugget, utan telefonröster och patetiska tacktal till allt och ingen.

 

Kloktok

10 januari 2008 23:09

Trevligt med lite alternativa grammisgalor som lyser upp i grårusket!:-)
HA det gott. Fridens liljor

http://blogg.aftonbladet.se/6695

 

thorn

11 januari 2008 12:21

kloktok: Man kan hitta dessa alternativa galor lite här och där, det är bara att se sig omkring!

http://thorn.bloggagratis.se

 

Rosa

11 januari 2008 21:45

När tvåsamheten visar sig från sin bästa sida, kanske.

http://blogg.aftonbladet.se/150

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...