Direktlänk till inlägg 11 januari 2008
Jag bor i staden utan väder. Det här gråmulna, disiga och fuktiga bilderna som sveper fram utanför mitt fönster har upphört att vara väder i egentlig mening; det är snarare ett tillstånd. Ett jävligt grått tillstånd dessutom. Det tar också bort färgen ifrån mig, det klär av mig grå och gör mina tankar färglösa, vilket i förlängningen leder fram till cyniska, aggressiva tankar och svarta frågeställningar i mitt huvud:
- Vem är du att spela komplicerad som är så självklar och genomskinlig?
- Om jag skulle få en kall öl i min hand och sätta mig ner på den där aviga och fuktiga bänken vid centralen skulle jag känna mig som en miljonär.
- Och vad fan skrattar Du åt?
- Jag har den här veckan haft konstruktiva tankar, gjort planer i mitt huvud, satt ut mitt kreativa sinne i full blomning. Jag har verkligen fått mitt inre att blixtra vackert. Om jag, konkret, fått någonting gjort? Nej, jag tyckte inte att det kändes speciellt nödvändigt.
- Och visst, embryot till ovanstående snodde jag helt ogenerat från Jan Berglin. Men hur fan skulle U2 ha vetat om hur de skulle ha klätt sig om inte The Clash hade funnits?
- Egentligen! borde jag..
.. Klä mig i färg igen. Jag ser nu att även stormen dragit in över staden, trädens grenar piskar varandra till en yster dans där nere i backen. Men låt det piska. För ikväll kommer vändningen, fredag som det är och allting, jag ska göra en sol och klistra upp på rutan, knallgul ska den vara, den ska får vara där som ett långfinger åt det här tillståndet, och där ska jag sola mig hela kvällen, suga in, fylla på igen, och jag ska bjuda upp min L till dans, med rytmiska kroppsrörelser ska jag beklädas i färg igen, hon också naturligtvis, även om hon redan är i färg, alltid, men hur som, det ska övervinnas, det här som pågår utanför.
På måndag mina vänner, är allt som det ska vara igen, atomerna ligger där de ska ligga, mina kängor lägger till över asfalten och hela filmen går i färg igen.
http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/
En dag, 080523 Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell. ...
jag stod och såg påregistrerade varjedetalj kunde dra linjernamellan punkterna ta på intensiteten ...
Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....
Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|