Jag kommer gående längs med det gamla keramikbruket på min högra sida och vänder upp blicken bortåt höjderna. Då blir det återigen uppenbart; avståndet. Allting är avstånd.

   Framför mig tonar höghusen upp sig med sina plåtfasader i silver. Dessa säger ingenting om sanningen som vilar där. På min vänstra sida ligger villaområdet där karriärer och SUVar dansar vals i vinterregnet, som om det vore en alldeles egen befängd form av konst.

   Kommer fram till kurvan upp mot vårt, och fältet ligger som en kall fuktig öken åt naturreservatet till. Det är januari. Det är mörkt och fuktigt. Det är Sverige 2008.

   Bakom mig ligger höghusen och villaområdet kvar. Avståndet i meter kan mätas med nollor om två. Det skulle ta mig ett par minuter att vandra emellan.

   Avståndet i kronor är oöverskådligt.

 

Madonnan

12 januari 2008 19:43

Såna kontraster.

Ha en fin helg. Väntar med spänning på kodlösning:)

 

Rosa

12 januari 2008 23:36

En skrämmande verklighet, som är vår.

http://blogg.aftonbladet.se/150

 

Robert

13 januari 2008 02:36

Fint beskrivet,Suvarna e för många...

http://robertgidlof.blogg.se

 

Magnus

13 januari 2008 08:10

Madonnan och Rosa: Det är tvära kast när man är ute på promenaden...

Robert: Absolut!

http://thorn.bloggagratis.se

 

imse vimse

13 januari 2008 12:16

Avstånden blir bara större och större mellan oss människor. Mellan vissa är det en avgrund.

Fortsätt promenera, idag skiner solen!

http://zvammel.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...