Direktlänk till inlägg 16 januari 2008

TOMHETEN (eller Grönbussblues part II)

Av magnus thorn - 16 januari 2008 16:37

Klockan passerar 07.08 när jag äntrar mörkret och duggregnet, som vilken cyniker som helst noterar jag tillståndet, och viker av mot busshållplatsen. Jag sätter mig långt fram vänd mot bakrutan, och följaktligen har jag de flesta människor vända mot mig.

Det är en sorgligt bedrövlig syn som möter mig; tomma blickar utan liv, andningar som knappt orkar ta upp syre, det är Lågenergi utan dess like.

För att försöka bryta igenom den kompakta antipatin som råder, fångar jag en medelålders mans ögon och singlar iväg ett leende. Inte med en min visar mannen att han mottagit min öppnande gest, hans ögon förblir tomma, och jag är säker på att det enda han vill i just detta ögonblick, det är att skjuta mig. Rakt av. Jag menar; vem fan är jag att sitta och le i det årstidslösa landet Sverige en onsdagsmorgon strax efter klockan sju?

Tanken slår mig; vad är detta för nåt, så här kan vi inte ha det, vi måste väl ändå försöka, briljera lite, flytta fram positionerna, försöka visa någon form av värdighet. Vid torget går så dessa tomma blickar av bussen, och det är som om alla är på väg mot sin egen begravning.

Men det är vi inte. Verkligheten berättar något annat.

Vi är på väg till våra arbeten . Genom vattenvåt morgon i januari.

Allmänt

Dela

jonken

16 januari 2008 17:29

Vi måste fortsätta le,skratta,sjunga och dansa, få upp levandet till högre nivåer.
Skotten studsar mot våra mänskliga sköldar.
Jag tror och hoppas att tillslut finns bara skratten och glädjen kvar.

Amazonen

16 januari 2008 18:16

Den fåniga myten om att göteborgare skulle vara av ett trevligare säkte än resten av Sverige är ju som sagt fånig. Dock måste jag tillstå det att jag aldrig har träffat på så många trevliga butiksbiträden, kollektivresenärer och arbetskamrater.
Jag ska le mig igenom hela den här regniga, blåsiga vintern om jag så ska le käken ur led!

http://blogg.aftonbladet.se/9190

Madonnan

16 januari 2008 19:01

Så hemskt...tänk vad ett litet, litet leende kan göra mkt en tidig morgon. T o m bara en liten dragning i ena mungipan och ett par blickar som möts. Ngt är fel känns det när jag läser inlägget, kanske blir det muntrare miner när ljuset återkommer på morgnarna. Kan vi hoppas:)

Ha det fint:)

http://blogg.aftonbladet.se/506

imse vimse

16 januari 2008 20:00

Jag är på begravningshumör varje dag, just nu.
Behöver ljus!

Allt gott till dig!

http://zvammel.blogspot.com

Magnus

16 januari 2008 21:33

Jonken: Absolut. Vi kommer att segra!
Amazonen: Helt rätt.
Madonnan: Jag tror så också; mer ljus, mer sol. Då ler vi nog mer också..:)
imse vimse: Vi hoppas på solen; men var är det?

http://thorn.bloggagratis.se

Niki Loong

17 januari 2008 07:21

Haha, du får flytta till Stockholm! Här ler vi mot varandra på bussen. Visst finns det en och anna sur och trött lantis, men vi är fler och vi är gladare. I alla fall här på Söder. Den där trista grå lågenergimassan är oerhört deprimerande att ens titta på.

http://www.niki-loong.se

Gunnar

17 januari 2008 09:16

Hej
Jag har jobbat i många år i ett litet smahälle där motsatsen gäller.Man ler o pratar med alla man möter.Vare sig man känner igen dom eller ej.Men i storstan går det ju inte.Om man inte är berusad förståss.Då är det accepterat.
:-)

http://blogg.aftonbladet.se/5859

Magnus

17 januari 2008 11:25

Niki: Lantisar?...:) OK, söder är bra att vandra på, skönt klimat där. Även om det är lite av "fiendeland" (Jonken vet vad jag talar om)..:)
Gunnar: Precis; då är allt möjligt..

http://thorn.bloggagratis.se

Tyra Tok

17 januari 2008 15:41

Jag fyrar av leenden till höger och vänster, hela dagarna. Jag är sån som person och i nio fall av tio kommer det ett tillbaka. Jag har dock inte testat metoden morgontid (sover då) men förmodligen, som du skriver, blir jag skjuten då. =)

http://blogg.aftonbladet.se/18131

Rosa

19 januari 2008 11:13

Att ha promenadväg till sitt jobb blir en tillgång i storstadens djungel idag. Att kunna fokusera på sina egna tankar och drömmar. Att ha ett jobb med vänner blir också en tillgång. Däremot skulle jag aldrig kunna stå emot ett leende. Det smittar alltid av sig på mig och jag känner det långt inne i hjärtat. (Och alla behöver inte vara så smittsamma som Zlatans.)

http://blogg.aftonbladet.se/150

Magnus

19 januari 2008 11:47

Tyra Tok: Risken är överhängande..:)
Rosa: Precis, det smittar.

http://thorn.bloggagratis.se

Minna

19 januari 2008 18:00

Kanske att du smittade någon annan med ditt leende även om det inte var just den person det var menat för. Kanske att du genom ditt leende uppmuntrade någon annan att le. Mer leenden åt folket. :)

http://blogg.aftonbladet.se/15534

Magnus

19 januari 2008 19:30

Minna: Absolut. Man får hoppas på dominoeffekten där.:)

http://thorn.bloggagratis.se

JAG HAR FLYTTAT, BYTT RUM. IGEN.

Kommentarer (0)

Av magnus thorn - 26 maj 2008 21:38

http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/

DISTANS

Kommentarer (6)

Av magnus thorn - 23 maj 2008 15:18

En dag, 080523 Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell. ...

NÄRVARO

Kommentarer (0)

Av magnus thorn - 22 maj 2008 20:50

jag stod och såg påregistrerade varjedetalj kunde dra linjernamellan punkterna ta på intensiteten ...

DEN GAMLE MANNEN

Kommentarer (6)

Av magnus thorn - 22 maj 2008 15:24

Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

AND HER HALLWAY MOVES, LIKE THE OCEAN MOVES

Kommentarer (2)

Av magnus thorn - 21 maj 2008 14:32

Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren. ...

Visa fler inlägg

TOMHETEN (eller Grönbussblues part II)

JAG HAR FLYTTAT, BYTT RUM. IGEN.

DISTANS

NÄRVARO

DEN GAMLE MANNEN

AND HER HALLWAY MOVES, LIKE THE OCEAN MOVES

Presentation

Omröstning

Fråga mig

Kalender

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS