Allt jag ser

allt jag känner

allt jag uppfattar

Vinden

som tar med sig

regnet ner

bilen som närmar

sig city

mardrömmen som

tynar bort

Allting är Avstånd 

Projicerar så en bild

uppe vid torget

jag fixerar henne på

fyra meters håll 

Sedan försvinner hon

runt hörnet

Och avståndet

blir oändligt

 

Niki Loong

19 januari 2008 09:18

Hej min vän. Du har fått en utmaning på min AB-blogg :)

http://blogg.aftonbladet.se/5277

 

Tyra Tok

19 januari 2008 10:44

Men så bra du skriver! Dina meningar (så kallas det inte i en dikt, kanske?) är så vackra, fantasifulla och träffsäkra.

"Och avståndet
blir oändligt"


Trevlig helg. =)

http://blogg.aftonbladet.se/18131

 

Rosa

19 januari 2008 11:27

Avstånd - tänk om man själv alltid kunde bestämma varats avstånd.

http://blogg.aftonbladet.se/150

 

Magnus

19 januari 2008 11:44

Niki: Ska kika in där, och antar jag, anta..:)
Tyra Tok: Tack så mycket. Ha det gott.
Rosa: Precis. Men det är omöjligt?..

http://thorn.bloggagratis.se

 

Kaela

19 januari 2008 15:50

Otroligt vacker dikt som jag verkligen berörs av.
Jag länkar dig till min sida (om du skulle ha något emot det tar jag bort dig)

http://kaela.bloggagratis.se

 

Magnus

19 januari 2008 19:29

Kaela: Danke. Och det är givetvis okey att länka.

http://thorn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...