jonken

25 februari 2008 16:49

Det låter för mig som ett stort liv!

Nu maler vi ner allting framför oss,sakta,sakta tar vi oss upp till toppen igen.

Minna

25 februari 2008 18:09

Det lät lite behagligt att inte ha tillgång till vare sig telefoni eller bredband, men det är klart - har man betalat för det så ska man ha det.

Jag hoppas att du hittar en väg ut, om du inte beslutar dig för att stanna och måla de där väggarna i dina egna färger.

Magnus

25 februari 2008 18:51

Jonken: Upp till toppen igen!

Minna: Jag målar för jämnan de där väggarna.. Ibland blir det bra, ibland mindre bra..:)

Peter

25 februari 2008 19:35

Sex år är väl inget, kom tillbaka när du varit 23 år på samma ställe...

Pojken på AB

25 februari 2008 19:43

Enligt SMHI så var snittet i söndags lika med vår - alltså ljusare tider att vänta.

Har också varit 6 år (på dagen) på jobbet men inga tankar på att sluta. Jag älskar det jag gör och de jag gör det med. Tror att det är det viktiga. Lev väl och bygg sakta.

Madonnan

25 februari 2008 20:22

Det kanske är så man ska tänka...förstås. För att utvecklas är viktigt, givande och upplyftande. Men jag tror att så länge du känner att du ändå gör det kan du vara kvar utan att fastna i väggarna...

Ha det fint! :)

Manjusri

25 februari 2008 22:50

Att ha ett barn som lyssnar på Uggla anno -78 måste vara ett magnifikt liv!!!

Om jobbet vore allt för dig Magnus, skulle nog bitterheten komma så småningom. Men det är det väl inte? Du har ju musiken, familjen, pennan... allt vad som krävs för att hitta nya perspektiv på jobbet, utan att lämna det.

Men jag delar din känsla: 6 år är lång tid på samma arbetsplats!

Allt gott, M

Mange sandviken

25 februari 2008 23:56

Två sköna dagar får man väl säga, först SAIK och sedan sprattlar liket Brynäs till med junisen i målet. Förresten Mange har du skrivit en insändare i lokaltidningen om Brynäs? Tjejen sa något om att hon hade läst något sådant men tyvärr hade hon hunnit kasta tidningen innan hon berättade det för mig(valbofolk pfft)

Hare bra så ses vi på studan!

Tusenbroder

26 februari 2008 07:17

Igår var det vår, denna morgon är det höst.

Jag är med i din känsla. Jag har just skippat "instutitionen" efter bara tre år. Mot vad vet jag inte ännu, men det känns bra. Fria vidder. Skrämmande, men också vansinnigt spännande! Vad händer nu liksom..

Ligga lågt är annars underskattat. Det är när man gör det som man kan le åt dylika ting.

Rosa

26 februari 2008 09:07

Fastnat i det där rummet, det har jag gjort, sedan 10 år. Började här efter småbarnsåren det var så praktiskt och bekvämt, kunde bestämma själv hur jag ville ha det. Nu sitter jag här och precis som du säger det gäller att man inte blir bitter Jag har lärt mig att förhålla mig till Knaschefen. Att han äger företaget och är som han är. Skulle dock vilja göra ngt annat innan det är för sent men VAD? Familjekonomin vilar tungt på mina axlar. Det gäller att finna andra utvägar i livet därför, som att blogga på arbetstid t ex. Skojja bara. Men jag har funnit gyllenemedelvägar som gjort att det har fungerat bra. (Hjälper såklart till med bra arbetskompisar som man trivs med.) Men söker det gör jag fortfarande i tankarna och med öppna ögon medans åren går. Bekväm är jag ju också....... min fritid är viktig för mig, att få komma hem i tid.

Gunnar

26 februari 2008 09:13

Hej
"jag längtar ut nu är det slut" svenska texten till "I feel like I gotta travel on" Tror jag i alla fall.
Hoppas du hittar ut från Ditt rum.Om dörren är stängd så kanske Du kan gå ut genom ett fönster?

imse vimse

26 februari 2008 21:21

Ibland känner man bara att man måste vidare. Möta nya utmaningar. Jag har alltid gått min väg, när jag känt så. Aldrig ångrat mig.
Men det ska kännas rätt, det är viktigt.

Amazonen

27 februari 2008 10:18

jag spår en lysande framtid för s om han går uggla till mötes :P

du vet, som asfaltsbarn blir man galen om man e borta mer än en timme från stan!