Vinterkort

Jag går ut på tunn tunn is, ett par meter till höger om bryggan, ett par meter ut. Här badade jag i somras när värmen låg som tyngst över sjön, men nu kyla, inte extrem alls, men kyla, och en is på kanske fem sex centimeter.

Det är som att gå på vatten, det är klart nedåt, helt genomskinligt och kärnisen bär. Jag tar ett par steg till, kommer ut på djupet, och känslan är svindlande, en form av höjdrädsla går genom kroppen sekundsnabbt, men avtar lika fort.

Jag går tillbaka och ställer mig på bryggan och tittar ut över sjön, den är spegelblank, gnistrande och imponerande.

Och jag funderar över varför jag inte tog med mig skridskorna.