Det gnistrar där ute igen. Minusgraderna har tagit över och svept bort dimman och diset, och morgonen går över i dagsljus och lägger ut för årets sista dag.

Och i morgon, nystart. Eller? Det är mycket som borde göras, speciellt med en själv; gå långa promenader, kanske kunna börja springa lite lätt framåt sommaren efter knäoperationen, sluta med chips och annat skit, dock inte kaffe, starta upp på en yogakurs kanske, ta tillbaka kontrollen.

För det går snabbt när man går över de trettiofem; kroppen backar inte upp en längre som den gjorde förr om man fuskade lite. Och jag som dessutom alltid har legat på plus, långt upp på plus, jag märker nu att det där fungerar inte längre. Kroppen städar inte upp mer. Punkt.

Därför borde jag göra allt det där jag skrev ovan, och förmodligen lite till, för att känna harmonin, lättheten i tillvaron, pulsen, slagen.

Men några löften blir det inte frågan om, jag kommer ändå att bryta dem alla, men däremot ska jag ta tag i alla bitar och jag vet att jag kommer att vara i gott slag om ett par månader, om detta råder inget tvivel.

Och skriva ska jag göra, en diktsamling ligger där hemma och blir tjockare och tjockare, en roman ligger där som en dröm inte fullt lika tjock, men dock, en början. Så visst, en nystart kanske det är trots allt, men jag ser det hellre som en fortsättning.

Nu ska vi snart äta frukost, sedan gå ner till sjön och åka skridskor med barnen, spela lite bandy, trolla lite.

Och tittar man sedan på den underbara menyn för eftermiddagen och kvällen, då inser man snart att kroppen kommer att få det jobbigt idag, mycket jobbigt..

Men i morgon, i morgon.., denna morgondag, då börjar vandringen tillbaka.

Gott Nytt År på er Alla!