Tänkte låta tangenterna få glöda lite, få ur mig lite ord, göra meningar, bygga upp, riva ner!

Läser att julhandeln kommer att ”slå rekord” i år. Igen.. Någon där ute som är förvånad? Köpfesten som SvD väljer att kalla det, vilket uttryck..., vad fan är det frågan om; Köpfesten? Människor skuldsätter sig för att handla klappar, det är ingenting annat än tragik och åter tragik. En spegelbild av samhället; ingen duger utan kosmetika.

Här ute faller snön vackert. Där finns något som framkallar en känsla av äkthet, jag älskar snö som faller, jag har alltid gjort det. Det är som ett konstverk som blir till varje gång det händer.

Jakten på att bli kändis och bli ett namn i detta lilla land gör mig stum av hänförelse. Människor gör vad som helst för en löpsedel. Vissa skulle sälja sin mor och far för bulgariska Lev, om det vore möjligt. Bekräftelse och åter bekräftelse… Vart tog det genuina vägen?

Det är likadant här på bloggen (Aftonbladet); vem är störst, vem är bäst, vem är mest provocerande, vem har flest kommentarer? ”Om du inte skriver hos mig skriver jag inte hos dig”… Dagismentalitet i kubik.

Längtar ut i skogen; ska ta mig dit i kväll, efter upplyst spår, suga in luften, smaka på snön och låta mig uppslukas av antilarmet.

Nu: Har jag samlat nog med kraft för att fortsätta skriva.

 

trollpackan

11 december 2007 10:43

Hmm...tänkvärt.

http://trollpackan

 

Dragariel

11 december 2007 10:48

Ja, precis. Det där spökar hos mig också...dagligen och stundligen och inger få andra känslor än oro för framtiden, för barnens skull. Hur ska samhället se ut när de är vuxna? Kommer de att våga stå starka i kraft av sina jag?

 

Magnus Thorn

11 december 2007 14:52

Trollpackan: Tackar.

Dragariel: Ja, det där är inte lätt, man är minst sagt orolig.

http://thorn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...