Kommer åkandes nedanför Ackis och jag har den väldiga helikopterplattan ovan till höger, och till vänster den nyspolade isen på Studenternas. Jag vet inte, men det är något magiskt med isar som ligger blanka som putsad metall när snön lyser med sin frånvaro. Visserligen ligger frosten som ett tunt täcke över gräs och sten, men ändå. Det är någonting som hänger kvar sedan jag var en liten knatte på sju åtta år.

Då, i Lillån, tog jag på mig hela Brynäsmunderingen och travade iväg över bäcken vidare över skolgården till den nyspolade isbanan.  Någon gång kunde skolans vaktmästare öppna sitt fönster och påpeka att jag hade tagit fel dress, Modofantast som han var.

Hur som, väl på isen ägde jag planen; jag var Mats Näslund, Lars-Göran "Jajjen" Gerdin eller Kenneth Andersson. Jag spelade matcher med mig själv där Brynäs alltid stod som segrare, vid undantagsfall ett oavgjort resultat, det tyckte jag att jag kunde bjuda på emellanåt.

Jag la upp puckarna i krysset, i nättaket, invid stolparna och jag spelade bort allt och alla, det var uppvisning i den högre skolan, en show utan dess like.

Sedan var isen målad i vitt av mina skridskor; linjer och kurvor som vittnade om spelglädje och allvar i drömmen om att en gång få ta på sig tröjan med ett stort Brynäsmärke på böstet. Den drömmen slog aldrig in, men vad gör väl det?

Magin där ute kan ingen ta ifrån mig.

 

Anna

13 december 2007 10:52

Trevlig lucia själv!

http://blogg.aftonbladet.se/13177

 

Madonnan

13 december 2007 11:45

Det är tur man har minnen, de som är bra iaf. Små guldkorn att plocka fram emellanåt.

Ha en fin Lucia!

http://madonnan.wordpress.com

 

Thorn

13 december 2007 11:53

Madonnan: Man ska plocka fram dem lite då och då. Förgyller tillvaron.

http://thorn.bloggagratis.se

 

M

13 december 2007 12:19

åh tack..här får du en kommentar tillbaka!

http://majaliljeberg.bloggagratis.se

 

Peter

13 december 2007 12:37

Ja fyfan det var tider det... Nu får man vara glad om man kommer in i ishallen för lite allmänhetens åkning. Då fanns det en spolad isbana i varje bostadsområde, nu finns det INGEN... Om inte någon spolar frivilligt i rinken bredvid fotbollsplan i Robertsholm då...

http://smokehead.bloggagratis.se

 

ida

13 december 2007 14:32

Haha... Jaså är det nån mer som är i behov av en storstädning. Det är man visserligen väldigt mycket oftare än man själv ens vill inse det. Men du kanske skulel ta tag i saken, vore väl skönt så här innan jul å allt:P

http://idapersson.bloggagratis.se

 

Tonårsmorsa

13 december 2007 15:35

Ja, vissa drömmar är nog inte till för att förverkligas, utan för att vi ska få behålla drömmar som just drömmar! Kram! (Fin sida du skaffat!)

http://tonarsmorsa.se

 

imse vimse

13 december 2007 16:29

Min barndom spenderade jag också till stor del på isen. Men det var konståkerska, som jag ville bli.
Nu blev det ju inte så, och idag kan jag nästan inte ta mig fram på ett par skridskor.

http://zvammel.blogspot.com

 

Minna

13 december 2007 17:32

Drömmar är lika mycket värda även om de aldrig slår in, det är det som gör dem till vad de är och som får oss att vilja framåt.. Härligt minne blev det av det i allafall :)

http://blogg.aftonbladet.se/15534

 

jonken

13 december 2007 18:33

Vilka bilder jag fick framför mig nu, fan så skoj man hade!
Vart tar allt vägen!
Bara rätt upp i nättaket, hela tiden!

 

Magnus Thorn

13 december 2007 19:22

Jonken: Hela tiden! Rätt upp i nättaket bara.

http://thorn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...