uno

15 december 2007 11:49

Tjaba, har samma tankar om mina gamla stigar där jag gick, la mig i vårgräset och lyssnade, kutade, lekte indianer eller vad det var. Stigarna finns kvar, var där för några år sen, hittade fortfarande det gamla stenbrottet där vi planerat in abborrar att meta. De överlevde, förmerade sig och nu är det en liten fiskesjö all of a sudden. kram

jonken

15 december 2007 19:27

Minnena kommer dom faktiskt aldrig kunna ta ifrån oss, vi borde återuppliva dom nån gång, sätta färg på dom igen!
Storslaget skulle det bli,det vet jag!

Liv

15 december 2007 20:00

Det är märkligt, intressant och häftigt hur minnena påverkar. När de kommer och varför... det finns att utforska.
Tack för kommentaren på min blogg, det var roligt att hitta din! Jag gillar det du skriver. Trevlig helg!

Grynisen

15 december 2007 23:49

Var ju tvungen att titta in här... dina avtryck i min blogg gjorde mig lite nyfiken :-)

Minnena är häftiga... jag kan ramla tillbaka i min barndom på nolltid. Tänka och uppleva och tycka att det precis var just så... Men när jag i dag försöker uppleva liknande saker, kanske åker till ett ställe jag var mycket på som liten så är det sådan skillnad... Minnena ger mig något annat... medans mitt vuxna jag ger mig verkligheten idag...

Snurrigt eller... ja nått sånt!

Magnus

16 december 2007 10:14

Uno: Ha det mannen!
Jonken: Vi gör det nån dag, och storslaget skulle det bli!
Liv: Trevlig söndag.
Grynisen: Jo, lite så är det nog. Ha det!

Rosa

18 december 2007 10:50

Nu hamnar jag längre bort i mina tankar. Minns när Zlatan var riktigt ung och fick mikrofoner under hakan med dumma frågor som skulle besvaras. När han kom till Stureplan för första gången in på de fina krogarna. Minns hur arg jag var när han fick så mycket skäll över sitt betende, att jag tänkte precis som du beskriver, att vilka stigar har han gått på. Hur krokiga och snåriga har de inte varit. Ändå trodde de här vuxna männen att han gick att släppa lös var som helst. Att han skulle klara av de s k finrummen så som DE ville. Väx upp är det många jag skulle vilja säga så till. Alla har vi vandrat på stigar som burit oss dit vär är idag och de ser så olika ut. Några finns inte heller kvar. (Tycker att Zlatan klarar sig jättebra och det här var inte hyllning bara ett exempel.)