jag vaknade någonstans vid

trettioniokommafem

det var som om en tunn tunn

hinna av mjölk skiljde huvudet

från resten av kroppen

fötterna kändes verkliga

huvudet var på väg bort

jag var som en fånge

inlindad i vita lakan

jag var som en skugga

av mig själv

på väg mot

ingenstans