du satt på din stol framför fönstret

solen smekte draperierna och

böljade genom ditt ljusa hår

sedan stängdes världen

kallt hårt som ett trasigt verk

avgrunden öppnades och allt

obegåvat och frånstötande

sipprade upp

din barndom togs ifrån dig

maskinerna förstörde dina gungor

och dina buskar med bär

skar upp ett sår i din själ

och det röda blodet

droppade ner

färgade golvet svart

Har precis kommit ut från mitt lönesamtal. Dörren är stängd för den här gången. Det blev fullt påslag.

Alltså; nu börjar jag närma mig en nivå som vi skulle kunna kalla för acceptabel.