Allt är en process, ibland flyter det på, ibland inte. För tillfället är det tyvärr det senare. Man försöker hitta ingångar, sedan en väg ut där allt ska knytas ihop. Ingångar finns, men det har blivit lite knytande på senare tid.

   Dikter däremot, har det blivit många av sedan årsskiftet. Jag har tänkt få ihop en samling till hösten. Ingen årstid kan vara vackrare att släppa iväg dikter på än hösten. När det brinner av rött och guld..

   Jag skriver utifrån bilder jag kommer i kontakt med, texter jag läser, filmer jag ser etc. Filmerna är i ärlighetens namn inte många, men ändå. Sedan försöker man få ner allt det där i ord, däri ligger utmaningen. Väldigt sällan är det jag som är utgångspunkten. Det är det nästan aldrig oavsett vad jag skriver. Så intressant uppfattar jag inte mig själv..

   Jag har heller aldrig använt skrivandet för att frigöra någon ångest, för att lätta upp sinnesstämningen. Det är bara ett skapande som jag ser det, ett sätt att bygga upp någonting.

   Det är det som är skrivandet. För mig.

   Sen kan det ju vara så att ser annorlunda ut för er, eller?..