Två män kommer gående längs den öde gatan i det lilla samhället. De här männens liv är ingen dans på rosor. De har fått tagit reda på, städat upp, gjort rent genom åren. Tagit i all skit; ”och det måste ju göras”. Någon måste. Det är åtminstone så de själva har resonerat.

   Det är svart, smutsigt, skitigt, allt i ett. Och för allt detta har de tillskansat sig ett eget lagverk, där de utövar makt och kontroll över andra människor, speciellt över unga kvinnor. De tycker sig ha rätt till det. Som vilken annan löneförmån som helst.

   Men just den är kvällen kommer dock saker och ting att ändras. Ingenting kommer att vara sig likt, ingenting kommer längre att vara som förr. När den här kvällen har passerat.

   Ungefär tjugo meter längre ner på gatan visar sig plötsligt en skuggfigur i mörkret, det är en kvinna. Hon är klädd i svart, och i sin högra hand håller hon ett eldvapen. För männen är det ingen tvekan när de ser hur det blänker till från stålet; det här är deras domäner, deras marker och deras attribut. Och det är allvar.

   Innan någon av dem hinner reagera avlossar kvinnan flera skott, det är över på ett par sekunder. På gatan ligger de båda männen, och blodet pulserar från deras öppna sår och färgar gatan röd.

   Kvinnan vänder och går därifrån.

   Hon har precis gjort upp med avarterna.

Som ett ögonblick av någonting annat; som om jag inte fanns, som om jag inte var kapabel. Efter två timmars febersömn vaknar jag upp och badar i svett, försöker att röra mig, men allt är avslaget, ur funktion.

   Efter fem, kanske tio minuter, inser jag att vårsolen bländar mig, himlen är så där flyktigt blå ovanför taken, och jag vill ut, bort från feberdrömmar och Alvedon, ut och få beblanda mig med syret igen.

Det här har jag väntat på i nästan tjugo år; Ulf Lundell akustiskt och avskalat på en mindre scen. Nu återstår det visserligen att se hur avskalat och akustiskt det hela blir; man tror liksom inte på detta förren man upplever det..

   Biljetterna till spelningarna, som kommer att fortgå under september och oktober, släpps om en vecka, och ingenting kan hindra mig från att få tag på ett par. Det handlar inte om pengar, det handlar inte om tillgång, det handlar om ett måste.

   Passion.