någonstans i tomheten

där tårarna rinner

sakta svart

ner

kommer ändå ljuset

att brinna

Jag har blivit en Cityman, en vandrare i staden. Jag älskar rulltrapporna, listerna i silver, det kyligt rent sterila. För att inte tala om betongen och plattorna som gör torgen här i stan. Jag älskar höjden på husen i city, det där myllret av människor som är i rörelse, alla leenden som passerar, den svarta asfalten under mina fötter liksom grönområdena på andra sidan ån, och vetskapen om att allt det där är som gjort för mig.

   Men sedan har vi kommersen; nutidens blödande böld på samhällskroppen. Jag kommer aldrig att kunna förlika mig med att det är köp, ultratillväxt och nonsensshopping som ska vara grunden för utvecklingen på denna jord. Ser jag staden i det perspektivet blir den en mardröm, ett monster så motbjudande att det mesta bleknar i jämförelse.

   Men idag lägger jag den bilden åt sidan, jag måste väl få ha staden för mig själv åtminstone i ett par timmar? Och visst, om du nu vill, stick en kniv i min rygg och säg till mig att jag är en del av den där kommersen jag så tydligt skriker ut att jag föraktar, vare sig jag vill det eller inte.

   Jag kan bara säga att du har rätt min vän, men jag kan välja att göra min egen skuld i detta idiotiska race så begränsad som möjligt. Jag bor ju här, jag lever här. Men jag kan påverka situationen. Jag lägger mig inte ner.

Jag har blivit en trädgårdsman, en odlare. Man kan se vår odlingslott genom lövverket ner mot Ekebydalen. Sextio kvadrat. Lagom stor om du frågar mig.

   Vi var där igår med barnen, det är mycket för deras skull givetvis, men det är något speciellt med grödor, med saker som växer, som tar sig mot solen, suger upp näring och breder ut sig. Däri finns en form av magi.

   Och ni som trodde att detta var någonting nytt för mig kan tänka om; jag växte upp i ett stort hus med en ännu större trädgård, jag vet inte hur många äppelträd, bärbuskar och annat vackert som hade sin plats där, där i Lillån. Och jag har gjort några dagsverken i den trädgården, den saken är säker..

   Men idag faller regn och snö här utanför, kyrkklockorna går igång om knappa timmen, och det är söndag. Det är som gjort för att vara inne, långt från jord, sten och kalla vindar.

   Men en trädgårdsman, det har jag blivit.