Jag har blivit en Cityman, en vandrare i staden. Jag älskar rulltrapporna, listerna i silver, det kyligt rent sterila. För att inte tala om betongen och plattorna som gör torgen här i stan. Jag älskar höjden på husen i city, det där myllret av människor som är i rörelse, alla leenden som passerar, den svarta asfalten under mina fötter liksom grönområdena på andra sidan ån, och vetskapen om att allt det där är som gjort för mig.

   Men sedan har vi kommersen; nutidens blödande böld på samhällskroppen. Jag kommer aldrig att kunna förlika mig med att det är köp, ultratillväxt och nonsensshopping som ska vara grunden för utvecklingen på denna jord. Ser jag staden i det perspektivet blir den en mardröm, ett monster så motbjudande att det mesta bleknar i jämförelse.

   Men idag lägger jag den bilden åt sidan, jag måste väl få ha staden för mig själv åtminstone i ett par timmar? Och visst, om du nu vill, stick en kniv i min rygg och säg till mig att jag är en del av den där kommersen jag så tydligt skriker ut att jag föraktar, vare sig jag vill det eller inte.

   Jag kan bara säga att du har rätt min vän, men jag kan välja att göra min egen skuld i detta idiotiska race så begränsad som möjligt. Jag bor ju här, jag lever här. Men jag kan påverka situationen. Jag lägger mig inte ner.

 

jonken

13 april 2008 18:20

Det finns nåt gott i allt.

Det vill jag fortsätta tro på....

 

Magnus

14 april 2008 07:51

Jonken: Vi är de nya, ta fram det nya, jag har mina tankar, jag har mina tankar, jag har mina tankar..

http://thorn.bloggagratis.se

 

Tusenbroder

15 april 2008 08:52

Jag lider av samma allergi som du och det är inte så roligt alltid. Inte heller att komma på det klara med att mycket av det man älskar är fött ur/lever i symbios med det man avskyr och föraktar.

Men dom där små stunderna som beskrivs i första stycket, dom är ibland så bra och väger så tungt att det utan tvekan är värt att stå ut med allt det andra.

Och är inte "allt det andra" också en sporre och drivkraft, på sitt sätt..?

http://svartehuvud.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...