Två män kommer gående längs den öde gatan i det lilla samhället. De här männens liv är ingen dans på rosor. De har fått tagit reda på, städat upp, gjort rent genom åren. Tagit i all skit; ”och det måste ju göras”. Någon måste. Det är åtminstone så de själva har resonerat.

   Det är svart, smutsigt, skitigt, allt i ett. Och för allt detta har de tillskansat sig ett eget lagverk, där de utövar makt och kontroll över andra människor, speciellt över unga kvinnor. De tycker sig ha rätt till det. Som vilken annan löneförmån som helst.

   Men just den är kvällen kommer dock saker och ting att ändras. Ingenting kommer att vara sig likt, ingenting kommer längre att vara som förr. När den här kvällen har passerat.

   Ungefär tjugo meter längre ner på gatan visar sig plötsligt en skuggfigur i mörkret, det är en kvinna. Hon är klädd i svart, och i sin högra hand håller hon ett eldvapen. För männen är det ingen tvekan när de ser hur det blänker till från stålet; det här är deras domäner, deras marker och deras attribut. Och det är allvar.

   Innan någon av dem hinner reagera avlossar kvinnan flera skott, det är över på ett par sekunder. På gatan ligger de båda männen, och blodet pulserar från deras öppna sår och färgar gatan röd.

   Kvinnan vänder och går därifrån.

   Hon har precis gjort upp med avarterna.

 

Marcus

16 april 2008 22:02

Inget att tillägga, helt enkelt...

Önskar dig en skön kväll!

http://blogg.aftonbladet.se/4602

 

Rosa

22 april 2008 13:51

Rosa håller andan en bra stund och vågar först pusta ut när tystnaden har lagt sig.

http://blogg.aftonbladet.se/150

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...