du satt på din stol framför fönstret

solen smekte draperierna och

böljade genom ditt ljusa hår

sedan stängdes världen

kallt hårt som ett trasigt verk

avgrunden öppnades och allt

obegåvat och frånstötande

sipprade upp

din barndom togs ifrån dig

maskinerna förstörde dina gungor

och dina buskar med bär

skar upp ett sår i din själ

och det röda blodet

droppade ner

färgade golvet svart

 

menuette

15 april 2008 19:59

Sorgligt.

Känner en sån, finns mkt nära mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...