Det är förmiddag, det är lördag. Familjen har åkt upp till Gästrike-Hammarby för vårstädning av gården. Själv börjar jag återhämta mig från tung influensa, och jag gör ingenting annat än att skrota omkring i lägenheten; dricker vatten, dricker te, alvedonintag, sover, tittar på TV, kollar febern, lyssnar på musik, alvedonintag, sover lite till. Och den tillvaron börjar gå mig på nerverna nu; jag har inte varit utanför dörren sedan i tisdags..

   Och jag vet inte om det är febern i mig som gör det, men när jag lyssande på Eldkvarns "Kungarna från Broadway", förövrigt en lysande platta, då insåg jag att 80-talet är ljusår bort. För några år sedan kändes det som igår.

   Åldras man fortare med tung feber?

   Fan tro´t. Det är nog bara så att jag är så här gammal.

 

Depps

19 april 2008 11:17

Krya på dig. Det suger att vara dålig! Det där med åldern väljer jag att förtränga. Fredag och Heartan är givet!

 

Magnus

20 april 2008 12:54

Depps: På fredag rockar vi!

http://thorn.bloggagratis.se

 

Rosa

22 april 2008 13:56

Man åldras blixtsnabbt när vetskapen slår ner som en bomb och man inser hur gammal man är. Vare sig med eller utan feber. Lovar.

http://blogg.aftonbladet.se/150

 

Manjusri

22 april 2008 23:53

Efter att jag berikades med egna barn tycker jag att tiden helt tappat fokus. I leken med dem känner jag mig som 5 igen. Gud va kul det är med träjärnväg! När jag å andra sidan tjatar, gnatar och "uppfostrar" känner jag mig som 55. Man borde väl leka mer antar jag. Leker du tillräckligt Magnus?

http://manjusri.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...