Direktlänk till inlägg 21 april 2008
Det står hundratals böcker i bokhyllorna, men ingen av dem vill jag läsa. Gitarren står skönt tillbakalutad i vardagsrummets vänstra hörn, ett sexsträngat vapen jag inte har lust att spela på. Jag känner förtvivlat att jag skulle vilja skapa något, men jag vill inte ändå.. Det kommer inte, och jag kan inte framkalla det heller. En märklig känsla; du vill men du vill inte.
Utanför rasar våren vidare, men jag har inte märkt av den. Jag ser att det är sol, att det är ljust, men det är mest till obehag för tillfället.
Inspirationen, inspirationen. Hell dig.
Jag ska ställa dörren på glänt om ett par timmar när den kyliga luften trängts undan, nu när febern äntligen tycks ha lämnat kroppen, och sedan ska jag försöka kalla på den, inspirationen, få den att landa igen. Jag måste ha den, det är livsnödvändigt. På fredag ska jag stå på scen i Gefle och sjunga. Jag kan inte framkalla den bilden heller, den finns inte på kartan för tillfället ("Att min kropp skulle orka ta sig upp på den scenen").
Men jag har faktiskt en plan redo. Jag har lagt fram tio olika plattor på klaffbordet i rummet bredvid; Dylan, The Cure, Thåström, Lundell, Sparklehorse, Violent Femmes m.fl
Under dagens lopp, i takt med att graderna utanför letar sig upp mot tio femton, ska jag lyssna på några väl valda låtar, låta de segla ut i rummet, och där ska jag fånga upp dem, svälja dem, smaka på dem. Om det skulle visa sig att även detta väl genomtänkta projekt skulle misslyckas, då är det bara en enda sak som återstår.
Att ringa sjukvårdsupplysningen.
– Hej, har ni tid för en tappad inspiration?http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/
En dag, 080523 Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell. ...
jag stod och såg påregistrerade varjedetalj kunde dra linjernamellan punkterna ta på intensiteten ...
Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....
Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 |
24 | 25 | 26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|