det var så lite som fattades

en fråga om ett fåtal centimetrar

men du nådde inte ända fram

du föll återigen tillbaka

som en nedsläckt stjärna i rymden

i en film om ljuset och livet

det var då allting brast för dig

du övergick från regnbåge till svart

ångesten och hatet blandades samman

till en letal drog

... och som dina armar sög i sig

det formaterade om din själ

till slut återstod bara svart sot

och ett arkebuserat rop på hjälp