"Om dryga två år fyller jag 40 år. Jag är, vad är det de brukar säga, "mitt i livet", och det är en skön känsla, det är gott att leva, utan tvekan.

   Men det är inte annat än att man ibland återvänder till det som varit, till ungdomen, och visst, en ålderskris månne? men låt det vara som det vill med den saken, det är minnen, och vissa minnen förtjänar att skrivas ner. Nedanstående tillhör definitivt den kategorin. Till Jonken; för att vi ses för sällan..."

Lördag, en julieftermiddag i baksätet på en röd SAAB 99, min egen. På väg ner mot Torsåker, till den unge mannen som bodde ovanpå banken, bara en sådan sak. Mellan skorna på originalmattan en kasse öl, och på stereon Imperiets ”Sura-Baya-johny”.

   När vi passerade Storgösken, sjön låg där klarblå och blank, då var det som om sommaren ändrade färg, den gjorde tillvaron lätt och elegant, skapade ett djup som alstrade energi och ungdomlig kraft, och efter backarna och de röda husen i Berg, var vi framme strax före fjorton.

   Där turades vi om att vara DJ, vi och gänget, det spelades klassiker som strömmade ut genom de öppna fönstren, vi samtalade om allt och ingenting, vi skrattade, skålade, svettades, vi spelade krocket, och i all galenskap spred vi klot och klubbor i höggräset ut mot ängen, och förbi den gamla busskuren på andra sidan gatan. Jag kom ihåg hur det dammade i luften, hur det vibrerade och sjöng.

   Mot kvällen dusch, ombyte och grillning på baksidan, så följsamt och okomplicerat där i trädgården, när den tunga hettan gett vika för den ljumma sommarkvällen. Mera öl och sedan tjejerna, de Tjejerna. Vi målade upp dem allihop på piedestal och framåt natten knäböjde vi där nedanför, för de unga damerna, för livet, för galenskapen!

   Framåt morgontimmarna skingrades vi som utslocknade eldar, och vi gick där som segrare över asfalten för att somna om och drömma Stora Stora drömmar.

   När förmiddagen och söndagen kom och ögonen åter slogs opp hade sommaren än en gång bytt färg. Och det var vackert där utanför.

   Kolossalt så vackert det va.