"Om dryga två år fyller jag 40 år. Jag är, vad är det de brukar säga, "mitt i livet", och det är en skön känsla, det är gott att leva, utan tvekan.

   Men det är inte annat än att man ibland återvänder till det som varit, till ungdomen, och visst, en ålderskris månne? men låt det vara som det vill med den saken, det är minnen, och vissa minnen förtjänar att skrivas ner. Nedanstående tillhör definitivt den kategorin. Till Jonken; för att vi ses för sällan..."

Lördag, en julieftermiddag i baksätet på en röd SAAB 99, min egen. På väg ner mot Torsåker, till den unge mannen som bodde ovanpå banken, bara en sådan sak. Mellan skorna på originalmattan en kasse öl, och på stereon Imperiets ”Sura-Baya-johny”.

   När vi passerade Storgösken, sjön låg där klarblå och blank, då var det som om sommaren ändrade färg, den gjorde tillvaron lätt och elegant, skapade ett djup som alstrade energi och ungdomlig kraft, och efter backarna och de röda husen i Berg, var vi framme strax före fjorton.

   Där turades vi om att vara DJ, vi och gänget, det spelades klassiker som strömmade ut genom de öppna fönstren, vi samtalade om allt och ingenting, vi skrattade, skålade, svettades, vi spelade krocket, och i all galenskap spred vi klot och klubbor i höggräset ut mot ängen, och förbi den gamla busskuren på andra sidan gatan. Jag kom ihåg hur det dammade i luften, hur det vibrerade och sjöng.

   Mot kvällen dusch, ombyte och grillning på baksidan, så följsamt och okomplicerat där i trädgården, när den tunga hettan gett vika för den ljumma sommarkvällen. Mera öl och sedan tjejerna, de Tjejerna. Vi målade upp dem allihop på piedestal och framåt natten knäböjde vi där nedanför, för de unga damerna, för livet, för galenskapen!

   Framåt morgontimmarna skingrades vi som utslocknade eldar, och vi gick där som segrare över asfalten för att somna om och drömma Stora Stora drömmar.

   När förmiddagen och söndagen kom och ögonen åter slogs opp hade sommaren än en gång bytt färg. Och det var vackert där utanför.

   Kolossalt så vackert det va.

 

jonken

2 mars 2008 19:49

Du tog mig dit igen.

Jag var tamigfan där igen!! Helt magiskt.
Det finns många sådana minnen,men det känns som att det blir svårare och svårare att finna dom,men vi får aldrig,aldrig släppa dom helt.
Vi ska ses snart igen,jag bestämde det nu!

Jag var där,tillbaka igen,stort.

Tack!

 

Magnus

2 mars 2008 21:03

Jonken: Vi ses.

http://thorn.bloggagratis.se

 

Minna

3 mars 2008 12:11

Åh, vilka härliga minnen. Det är sådana som gör att man vet att man har levt. :)

Ha en bra dag!

http://blogg.aftonbladet.se/15534

 

Magnus

3 mars 2008 16:00

Minna: Precis, det där var år fyllda av magi. Det är de nu också, fast på ett annat sätt. Ha det!

http://thorn.bloggagratis.se

 

jonken

3 mars 2008 17:47

Jag har gått och tänkt på gamla minnen hela dagen idag,dom kommer tillbaka om man ger det lite tid.
Det finns en hel del skoj som dyker upp när man rör om lite i grytan.

Jag har fortfarande bestämt att vi ska ses snart!

Ha det,mannen!

 

Magnus

3 mars 2008 18:21

Jonken: De kommer, som fragment, man pusslar ihop, och sedan ser man bilden. Och vi kommer att ses, snart. Så är det bara. Ha det!

http://thorn.bloggagratis.se

 

Tom Sawyer

3 mars 2008 22:45

Hur stort allt kändes när man var ung och hade allt framför sig. Hur vänskapen man hade då gick djupare än den någonsin känns i dag. Vilka starka visoner man delade. Det här och mer därtill har du lyckats fånga i den här berättelsen. För det här är inget inlägg. Det är en fin historia =)
Tack för den =D

http://blogg.aftonbladet.se/19237

 

imse vimse

4 mars 2008 18:23

Skönt att ha de där minnena, av flydda tider. Speciellt när ålderskriserna härjar som värst. Jag har svårt att acceptera att jag håller på att bli gammal. Vill inte =(

Ha det!

http://zvammel.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...