Jag har storhetsvansinne. Fick det redan som barn. Från det att jag lärde känna den här världens själ, har jag brunnit av iver att få göra mig själv odödlig. Det har varit som eld i mina vener, en kraft jag inte kunnat motstå.

   När det väl gick upp för mig hur mekanismerna som styr vår värld fungerar, bestämde jag mig för att ta allt från andra hållet; snabba löp och sekundstrålkastare har aldrig varit min melodi. Jag har heller aldrig begripit varför vi tillåter idioter att styra våra samhällen, år ut och år in, från tid till nästa. Men det där är egentligen en helt annan sak.

   Nå, ni som känner mig, och ser man till hur många människor det faktiskt bor på denna jord, är ni väldigt få. Det är med andra ord många som har ett stort ögonblick kvar att se fram emot. Men ni andra, nästan alla, ni känner till att jag skrivit en bok, visserligen gett ut den på eget förlag, men dock, en bok har jag skrivit. Drygt hundra sidor, obestämbar klassificering. Ingen har gett uttryck för att det är ett litterärt storverk. Än. Jag är inte ens själv säker på den saken. Men nästan.

   Därför har jag bestämt mig för att gräva ner boken, på tre olika platser i detta avlånga land som kallas för Sverige. Ingen plats är slumpvist utvald, allt är noga uttänkt med geologiska och statsvetenskapliga erfarenheter och framtida beräkningar som grund; helt enkelt de platser där folk kommer att bearbeta jorden och exploatera de specifika områdena om sisådär tre- fyrahundra år. Böckerna kommer att omslutas av ultrasäkert material, vilket vill jag inte avslöja här och nu, det skulle kunna spoliera hela min idé, och faktiskt göra mig bortglömd istället för odödlig.

   Jag dristade mig dessutom till att söka EU-bidrag för ändamålet, men de jävlarna avslog min ansökan helt utan motivering. Det blir till att tänka om där.

   Hur som, i en värld där allting kommer att brinna upp, där meningslösa karriärer kommer att försvinna som tomtebloss i vinternatten, där kommer min bok en dag att se sitt ljus, och förundra de människor som då vandrar våra marker. Magnus Thorns bok Krossat porslin kommer att få en plats på den dammiga hyllan, där, Bland bibeln och Koranen, de enda böcker som paradoxalt nog lyckades överleva Idiotismens tidevarv.

   Själv kommer jag då att sitta på Gud faders högra sida, och titta ner på framtidens samhällen, och minnas våra.

   Ja, och jag visste väl det. Att du har räknat ut det hela redan, du anade det hela tiden, eller hur?....

   Och kom nu inte och säg att det är JAG som är galen.