I mitt förra liv dog jag i en bilkrasch. Jag körde en vit Volvo Amazon, dåtidens välfärdsbevis. Den stod i vinkel rakt över vägbanan i Tröttbacken på riksväg 80, strax utanför Hofors. Jag såg allt från ovan, hur brandsoldaterna kämpade, sågade, böjde, hur ambulanspersonalen febrilt försökte få liv i den kropp som sakta, så sakta dog bort där i vinterkvällen.

   Jag har sett de där bilderna många gånger, redan i tidig ålder dök de upp i drömmarna, och bilden har aldrig förändrats. Den vita Amazonen lyser lika klar som alltid, blodet är rött och snöfallet vitt och kampakt.

   Men jag har aldrig varit säker på att det var jag som satt fastklämd där i framsätet, jag tror inte på sånt, det har jag aldrig gjort, men jag är ändå säker; det var jag.

   I någon form.