Idag skakade jag hand med en 81-årig man. Ett handslag mellan två män, men mellan två skilda livsöden.

   Denne man har överlevt nio koncentrationsläger och förintelseläger under det andra världskriget. Han har sett sin familj försvinna, en efter en, han har sett tyska vakter slita spädbarn mitt uti, som vilken rå kycling som helst, han har sett tyska soldater skjuta prick, torterat, mördat, misshandlat och förnedrat människor som du och jag, männsikor av kött och blod. Som en teater, som ett skådespel.

   Denne mans händer har fastnat i taggtråd, letat fäste i lervälling, slitit bark från träden för att få något att äta, famlat på tyska soldaters nyputsade stövlar för att be om nåd, för att få stopp på mardrömmen.

  Men mardrömmen tog aldrig slut. Varje natt, varje dag förföljer de honom, vart han än går, vart han än är. Han kommer aldrig att bli fri. Han fick dock en livslång lycka och egen familj, men mardrömmarna kommer aldrig att lämna honom.

   Jag skakade hand med svart historia idag. Det största handslag jag någonsin upplevt.

 

jonken

20 mars 2008 17:57

Dom tankarna och känslorna som han bär,vet vi inget om,vi kan bara försöka sätta oss in i det.
Jag tror aldrig vi kommer i närheten.

Hoppas vi aldrig kommer dithän.

 

Peter

20 mars 2008 19:23

Än idag finns det "människor" som sympatiserar med dom där jävla svinen som orsakat så mycket död, smärta och sorg. Det är ju inte undra på att man har madrömmar själv ibland.

http://smokehead.bloggagratis.se

 

Amazonen

20 mars 2008 22:06

Stort. Dessa historier ska aldrig gömmas undan. Ingen ska få tro att det aldrig har hänt. Annars kan det mycket väl göras om. (Läs: det görs om).

http://josefinthorn.blogspot.com

 

imse

20 mars 2008 22:10

Mäktigt.
En gång kände jag en mycket gammal man som flydde från Estland i en liten eka. Han hade liknande saker att berätta. Jag bara ångrar att jag inte spelade in hans berättelser på band.

http://zvammel.blogspot.com

 

Madonnan

21 mars 2008 12:28

Så olika kan Liv vara.
Ha det så bra och Glad Påsk på er:)

 

Vicke

21 mars 2008 12:51

Snart finns det inga kvar i livet som upplevde detta hemska, vi får hoppas att det lever vidare och inte tystas ned
Vicke

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?ar

 

Amlor

23 mars 2008 19:36

Gosh!!
Man får sig verkligen en tankeställare och så bra du beskrev det här mötet.
Det skakar om i själen.
Ha det gott. :)

http://blogg.aftonbladet,se/18131

 

Anna*

24 mars 2008 11:26

Det mest tragiska är att det finns människor som hävdar att detta bestialiska och denna mest väldokumenterade tortyr aldrig skett. Medan de människor lever som verkligen varit med om grymheterna! Det var en ömsint beskrivning av händelsen! Tack!

http://dagensbibelord.bloggagratis.se

 

Robert

26 mars 2008 06:18

Jäklar vilket möte! Det är inte så länge sen det hände .Det ofattbara.

http://robertgidlof.blogg.se

 

Rosa

26 mars 2008 21:04

Kände kraften i handslaget ända hit.

http://blogg.aftonbladet.se/150

 

Elina

14 maj 2008 18:15

Vilket fint inlägg! :)
Det enda vi kan göra för honom och alla andra människor som usattes för den omänskliga och sjuka tortyr som lägren innebar är att inte göra om samma misstag. Det är vad historia handlar om, lära sig från det förflutnas misstag och snedsteg.
Ha det bra, E

http://www.elinawarde.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...