Jag hade under mycket lång tid, på avstånd, sett hur hon balanserade på rakbladets sylvassa stål. Hon var liksom törnad i kanten, stukad, men hon bar upp allt det där med rak rygg och fast blå blick. Långt där uppe.

   Men hur det än var kunde jag inte se bort från det svarta sot som omgav henne, hon blev grå mitt i all färg och suddig i konturerna.

   Sen var det stålet..., kallt som is, gnistrande, farligt, utmanande! Där gick hon, från tidigt morgon till nattens sena timmar, vankandes av och an, fram och åter. Från tid till tid.

   Det var som om jag bara väntade på att allt skulle explodera, att allt skulle upplösas i en orgie av sprakande stjärnor och fallande neoner, att hon sedan skulle ta mark och sönderdelas på den heta asfalten, att hon skulle mjukna och bli... människa igen.

   Men det där hände aldrig. Hon behöll sin energi och jag förstod med tiden att hon hade gjort det till en konstart, hennes alldeles egna, att hon aldrig planerat att stiga av, att hon älskade det där stålet till bristningsgränsen, att hon höll fast med låst mjuk hand.

   Att det egentligen var jag som borde klivit upp.

 

Gunnar

25 mars 2008 15:25

Hej
Är det jag som "projecerar" mina känslor eller blir dina inlägg mer o mer kalla o hårda?
Du skriver ruskigt, men också ruskigt bra!

http://blogg.aftonbladet.se/5859

 

Magnus

25 mars 2008 16:06

Gunnar: Jo, det nog stämma. Inget planerat om man sägar så..:)

http://thorn.bloggagratis.se

 

Sweetish

25 mars 2008 21:21

Intressant och vackert skrivet. Jag vill läsa mer!

http://blogg.aftonbladet.se/10910

 

imse

25 mars 2008 21:55

Kall som stål, det kännetecknar många i dagens samhälle. Tyvärr.

Må gott!

http://zvammel.blogspot.com

 

Uno

26 mars 2008 08:01

alldeles egen, hettere ju. Svår dam, undrar hur hon sover. Om hon vågar sova. Nå, jag har inte varit här på ett tag, kollar litet och inser att du utvecklar din stil blogg till blogg, blir ännu bättre i att analysara oss och världen. Fel, inte analysera, mer konstatera. Analys behövs icke. kram och sköt om dig!!!

http://metrobloggen

 

Magnus

26 mars 2008 09:07

Sweetish: Tack.
imse: Ha det gott.
Uno: Alldeles egen, ja, ja, ja....:)
Skrivandet tar nya vägar, och det bästa är att man inte vet vart det slutar...:) Må gott mannen!

http://thorn.bloggagratis.se

 

Rosa

26 mars 2008 21:08

wow

http://blogg.aftonbladet.se/150

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...