Det är morgon i staden. Utanför vindpiskas träden, snön ligger lite här och där, som en felplacerad tunn vit matta. Minus tre.

   I bakgrunden hör jag Lillefot från TV:n, uppfostringsmaskinen, mina små ligger i soffan, susar, vi ska snart ut i skogen, ut i naturreservatet, ut, eller snarare bort från stadens puls, stadens närvaro, sätta våra fötter på ursprunget, på det som verkligen är äkta, på det som smakar jord.

   Den här staden, Sveriges fjärde, är underbar på många sätt, den är min, jag kan känna det, det är hur tydligt som helst. Dock, jag äger den inte. Men, den är min. 

   Hur som, idag vill jag bort, jag vill inte vara i någon stad överhuvudtaget, städer kan trötta ut en, vara påträngande, som en stor koloss du aldrig blir av med, som en vän som aldrig inser när det är dags att gå hem.

   Ovanför kommer ett plan på väg mot Arlanda, jag hör det dova ljudet från jättemotorerna, jag ser hur det glimmar i reflexerna från solen, jag ser hur det försvinner bortom trädtopparna. Och jag vet att det aldrig kommer att lämna mig.

   Det där om att alltid vara på väg.

 

Madonnan

26 mars 2008 11:02

Hoppas ni får en fin dag i ursprunget!

:)

 

Magnus

26 mars 2008 12:02

Madonnan: Blåsigt värre..:) Men i ursprunget, skönt!

http://thorn.bloggagratis.se

 

Gunnar

26 mars 2008 14:10

Hej
Jag är asfaltsbarn från början(Heja Blåvitt) men visst är det gott att lämna staden ibland.
:-)

http://blogg.aftonbladet.se/5859

 

Magnus

26 mars 2008 16:12

Gunnar: "Som asfaltsbarn blir man galen om man är borta mer än en timme från stan"!/Uggla (anno 78?)
Blåvitt hej!

http://thorn.bloggagratis.se

 

Rosa

26 mars 2008 21:10

Här är en till som alltid är på väg. Ibland tänker jag att de kanske bara är i tankarna.

http://blogg.aftonbladet.se/150

 

Magnus

27 mars 2008 08:48

Rosa: Det kanske är likadant här.

http://thorn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    http://thorn-kugghjulsmannen.blogspot.com/        

  En dag, 080523   Det tornar upp sig bortom Hågadalen. Norröver klarblått. En kollision är att vänta, två fronter som får göra upp, släppa sina krafter fria och spela ut allt de har. Det kan bli ett vackert skådespel. Som i en bok av Ulf Lundell.   ...

    jag stod och såg påregistrerade varjedetalj  kunde dra linjernamellan punkterna  ta på intensiteten ...

  Idag hände något. Mitt emot mig på bussen satt en gammal man och tittade ut genom fönstret. Vi väntade båda på avfärd från City. Klockan strax efter två. Han hade nästan vitt hår, var fårad i ansiktet, med en hälsosam solbränna och rak i sin kropp....

  Jag står ovan hundra och sträcker ut. Mina ögon är slutna, jag andas sakta,... sakta,... sakta, för att liksom låta det komma till mig. Framför mig ligger allt det där som jag byggt upp, alla bilder i färg som jag har samlat på mig genom åren.    ...